-Passa på att utmana er själva, sade läraren.
Veckan som gått har bland annat ägnats åt pecha kucha, ett föreläsningsformat där man visar 20 bilder under vardera 20 sekunder och pratar om dem under tiden. Vi skulle göra en halv pecha kucha, alltså 10 bilder under vardera 20 sekunder. Temat skulle vara "min samling".
Jag funderade på hur jag skulle kunna utmana mig själv på bästa sätt. Detta format är inte helt nytt för mig. Under tidigare utbildning har jag talat om 10 bilder under vardera 10 sekunder några gånger, för att träna förmågan att samtala kring bilder. Jag känner mig sedan detta ganska trygg i en friare form av pecha kucha, där bilderna spelas upp och jag själv improviserar kring dem. Vad som däremot gör mig riktigt illa till mods är när jag måste hålla mig till något slags manus. Att veta att vissa saker måste sägas och i en viss ordning. Att inte få hafsa till det, utan tvingas göra det ordentligt och medvetet från början till slut är någonting som gör mig väldigt osäker. Men jag vill kunna vara litet "stel", jag tror det är bra att känna att det är ok. Så jag skrev ett ganska ospexigt manus om mina böcker och blev jättenervös.
Föreläsningen gick, trots att det var litet läskigt,
ganska bra tyckte jag. Jag skall fortsätta träna på detta dock. Men den där uppmaningen om att utmana sig själv behövs ofta för att man skall komma till skott, känner jag.
Föreläsningen gick, trots att det var litet läskigt,
ganska bra tyckte jag. Jag skall fortsätta träna på detta dock. Men den där uppmaningen om att utmana sig själv behövs ofta för att man skall komma till skott, känner jag.
