lördag 30 januari 2010

Reflektion v. 4

Ny kurs är på fötter, känns det som. Mycket läsning har påbörjats som redan börjar bli intressanta diskussioner, vilket är jättebra. Har börjat fundera på konflikt så smått. Nu när csn kommit blir det en ny skissbok också -kanske större format denna gång? skall pröva att jobba litet mer cirkulärt, tror jag.

Nästa vecka börjar vfu, har fått en ny plats där det verkar finnas tid att hålla i egna grejer. Ser väldigt mycket fram emot denna period, jag tror jag kommer lära mig massor. Kändes bra att få pröva ett nytt verktyg (SWOT) för självanalys också. Ett som kräver att man gör upp litet handfasta strategier. Dessa självutvärderingar kan så lätt bli upprepningar av varandra. Det är bra att bli medveten om vem man är, men om man inte tar det vidare därifrån är risken att det blir en självuppfyllande profetia.

Om man googlar SWOT kan man hitta en uppsjö bilder. Så gott som allt är väldigt oengagerande grafik som man använt för att illustrera metoden eller analysen i sig. Väldigt intressant att bläddra i tycker jag, som en egen värld. Som om användandet av en torr estetik leder till större trovärdighet i statistik, diagram och annat. Och ibland blir det som vackert istället, när man tittat länge på det. Vad betyder de här tillexempel? Egentligen?:







































För övrigt skall jag ta mig till filmfestivalen så mycket som möjligt, årets program är lovande och de filmer jag såg igår (1 , 2 ) var en fantastisk start. Båda rekomenderas varmt, tydligen skall också Caroline Leaf hålla en föreläsning på söndag om hur hon arbetar. Ett tips om någon läser detta i tid. :)

lördag 23 januari 2010

Reflektion v. 3

Vilken vecka.

Efter lång tid ifrån varandra som helklass smällde det till ordentligt. Jag är så inspirerad av vad vi kan göra tillsammans! Sättet på vilket ni andra grupper tolkat och gestaltat gränser. Att så mycket av måndagen och tisdagen handlade om att bjuda in varandra i verken och ge tolknings- och rörelsefrihet inom dessa. Det ser jag som ett steg emot idén om en mer demokratiserad visuell kultur där sändar-mottagaridealet ifrågasätts. Kanske var temat "gränser" viktigt för att vi skulle ta detta steg?

Personligen hade jag sett jättemycket fram emot att arbeta i grupp. Om det blir en kursutvärdering kommer jag definitiv skriva att jag hade velat ha mer gruppmoment. Inte nödvändigtvis gestaltning, men mer seminarium -mer kollektivt stöt och blöt. Hela den termin som förflutit har varit väldigt kärv för mig, känslomässigt. Det har varit svårt att klämma mig in i det akademiska, genomskinliga, förhållningssättet igen. Att skriva rapporter där man måste referera till ett visst material. Att överhuvudtaget ta sig in i materialet och alla konventioner som det bygger på. Jag har varit förbannad, men böcker ger inget svar när man är förbannad på dem. De ger inga alternativa angripningssätt. Diskussioner möjliggör däremot alternativa sätt att ta sig an. I alla fall för mig.

Med detta sagt har inte grupparbetet varit en rak och behaglig resa heller. Mina idéer om vad som är en bra process i kollektivt skapande har ifrågasats. Det var bra. Vi har såklart helt olika erfarenheter av samarbete, vad som funkar och hur det brukar kännas. Och bara för att en sak funkat i andra situationer med andra människor innebär det inte att det är en konstruktiv väg att gå denna gång. Men även om jag som individ under arbetets gång kände mig frustrerad och uppjagad ibland så tvivlade jag aldrig på att vi som grupp var uppe i något konstruktivt. Att se engagemanget i min grupp och viljan att jobba så hårt för att bygga någonting bra tillsammans -det tycker jag bara är helt fantastiskt, oavsett i vilken grad vi från början är helt ense och oavsett hur "slutresultatet" blir. Min upplevelse är också att vi genom alla våra diskussioner till slut hade ett material som kommit ur kollektivet och där ingen av vi individer som varit med och arbetat kunde säga att ""det här har jag gort" eller "det här har jag ingenting alls att göra med". När måndagen kom var vi alla spända på vad som skulle hända med vårt arbete och det var verkligen häftigt att se hur resten av klassen tog vår idé vidare! Med hjälp av min mobil samlade jag litet av ljudet och lägger det nu här. Det är hemsk kvalitet, men jag tyckte det var litet kul att höra det i denna form också, vilket blev någonting helt annat ( men också mycket intressant) i mina öron.


Så början på denna vecka. En positiv sak för mig och mitt lärande är att kommande termin verkar ha fler små seminarium/diskussioner i sig. Vygotskij var en intressant start och det är kul att vi skall fördjupa oss i fantasi och kreativitetboken. Av någon anledning hakade jag upp mig på vad Vygotskij tydligen kallade "lånad erfarenhet". Jag tycker det är viktigt att fundera över vad denna förmåga gör för vårt samhälle. Och hur media utnyttjar den.

I förmiddags handlade Medierna i P1 om bildrapporteringen från Haiti den senaste tiden. Det kändes mycket relevant, kanske också ur bildlärarperspektiv? Lyssna gärna!

tisdag 19 januari 2010

Fragment ur min skissbok





Jag har tänkt så mycket på begränsningar den här terminen. Vad som hindrar oss från att nå fram, kampen mot någonting. Mot vad?











Jag har frustrerats över ord och genomskinlighet. Över konventioner och teorins fantastiska förmåga att både begränsa och befria tanken. Över envägskommunikation och ordets ständiga överordning till bilden. Det är en kamp att förhålla sig till andras tankar, oavsett om man anammar eller avfärdar, när tankarna är klädda i ord som man inte vill släppa innanför sin egen gräns.














Jag har avvägt och avvägt och avvägt. När skall jag våga släppa in och när skall jag sätta gränsen kring mig själv och säga "det här är inte rätt"? Vart går gränsen mellan att anpassa sig och göra våld på sig?














Hur jobbar vi för att upprätthålla gränser, hur tänjer vi på dem och vad händer när vi gör det? Vad är principer? Vad är nödvändigt? Vad är det vi kämpar så emot? Vad får oss att vilja tänja på gränsen? Är gränser makt? Kontroll?











Jag har upplevt hur det som skulle kunnat bli gränser mellan oss helt enkelt inte blivit det. Jag har inspirerats av kollektivets förmåga och motivation att skapa någonting mycket större och tusen gånger mer gränslöst än individen någonsin skulle klara av. Min tro på möjligheterna är ännu större. Jag tror också jag fått en bättre förståelse för goda förutsättningar.