Reflektion v. 3

Vilken vecka.

Efter lång tid ifrån varandra som helklass smällde det till ordentligt. Jag är så inspirerad av vad vi kan göra tillsammans! Sättet på vilket ni andra grupper tolkat och gestaltat gränser. Att så mycket av måndagen och tisdagen handlade om att bjuda in varandra i verken och ge tolknings- och rörelsefrihet inom dessa. Det ser jag som ett steg emot idén om en mer demokratiserad visuell kultur där sändar-mottagaridealet ifrågasätts. Kanske var temat "gränser" viktigt för att vi skulle ta detta steg?

Personligen hade jag sett jättemycket fram emot att arbeta i grupp. Om det blir en kursutvärdering kommer jag definitiv skriva att jag hade velat ha mer gruppmoment. Inte nödvändigtvis gestaltning, men mer seminarium -mer kollektivt stöt och blöt. Hela den termin som förflutit har varit väldigt kärv för mig, känslomässigt. Det har varit svårt att klämma mig in i det akademiska, genomskinliga, förhållningssättet igen. Att skriva rapporter där man måste referera till ett visst material. Att överhuvudtaget ta sig in i materialet och alla konventioner som det bygger på. Jag har varit förbannad, men böcker ger inget svar när man är förbannad på dem. De ger inga alternativa angripningssätt. Diskussioner möjliggör däremot alternativa sätt att ta sig an. I alla fall för mig.

Med detta sagt har inte grupparbetet varit en rak och behaglig resa heller. Mina idéer om vad som är en bra process i kollektivt skapande har ifrågasats. Det var bra. Vi har såklart helt olika erfarenheter av samarbete, vad som funkar och hur det brukar kännas. Och bara för att en sak funkat i andra situationer med andra människor innebär det inte att det är en konstruktiv väg att gå denna gång. Men även om jag som individ under arbetets gång kände mig frustrerad och uppjagad ibland så tvivlade jag aldrig på att vi som grupp var uppe i något konstruktivt. Att se engagemanget i min grupp och viljan att jobba så hårt för att bygga någonting bra tillsammans -det tycker jag bara är helt fantastiskt, oavsett i vilken grad vi från början är helt ense och oavsett hur "slutresultatet" blir. Min upplevelse är också att vi genom alla våra diskussioner till slut hade ett material som kommit ur kollektivet och där ingen av vi individer som varit med och arbetat kunde säga att ""det här har jag gort" eller "det här har jag ingenting alls att göra med". När måndagen kom var vi alla spända på vad som skulle hända med vårt arbete och det var verkligen häftigt att se hur resten av klassen tog vår idé vidare! Med hjälp av min mobil samlade jag litet av ljudet och lägger det nu här. Det är hemsk kvalitet, men jag tyckte det var litet kul att höra det i denna form också, vilket blev någonting helt annat ( men också mycket intressant) i mina öron.


Så början på denna vecka. En positiv sak för mig och mitt lärande är att kommande termin verkar ha fler små seminarium/diskussioner i sig. Vygotskij var en intressant start och det är kul att vi skall fördjupa oss i fantasi och kreativitetboken. Av någon anledning hakade jag upp mig på vad Vygotskij tydligen kallade "lånad erfarenhet". Jag tycker det är viktigt att fundera över vad denna förmåga gör för vårt samhälle. Och hur media utnyttjar den.

I förmiddags handlade Medierna i P1 om bildrapporteringen från Haiti den senaste tiden. Det kändes mycket relevant, kanske också ur bildlärarperspektiv? Lyssna gärna!