Ja, det blir allt på en gång nu när blogger funkar. Bäst att passa på...
Idag var jag och mutade in min plats. Jag skall väl lägga upp den på kartbild här också, men tills vidare kan jag berätta att den ligger litet i gränslandet mellan det blåa och det gula området. Bredvid ligger en gångväg som går upp ifrån den fina parken jag nämnt. Där ligger också en sopsortering. Platsen skyms tyvärr litet av det enorma hyreshus som ligger bredvid. Men den är fin. Fina träd fick också följa med. Jag mutade in mitt område med bönor som blivit för gamla att äta, några gamla nötter och fågelfrön. Ville ha någonting som inte gjorde skada, och som kanske gjorde fåglar och andra varelser vänligt inställda. Två varv gick jag, "filmen" visar det första. Ett varv tog ungefär 63 steg.
Jag funderar på namn fortfarande.
söndag 26 september 2010
Angående nya stigar.
Det har löst sig med bilderna! Tillfälligt...
Här är en grej jag har tänkt på angående icke-platser. Mitt emot mitt hus, över stora vägen, låg en icke-plats kan man nog säga. Det var ett gammalt värmeverk som låg där. Gick man bakom det kunde man ta en stig upp på berget och grilla korv med vacker utsikt över Göteborg.
Lidl såg en chans att ladda platsen med ny innebörd. En hel sommar höll de på och sprängde och sprängde för att få bort berget och smälla upp en av sina grå lådor och en rejäl parkering så att vi som bor här skall kunna handla billig mat på vägen hem.
Här är det fina och intressanta med den här historien: Lidl har verkligen ändrat vårt sätt att röra på oss. Jag kan inte längre ta stigen upp på berget, utan får ta andra stigar, längre bort, till andra delar av berget. Min gård har blivit mer "trafikerad" eftersom människor korsar den för att ta sig till Lidl istället för torget dessa dagar. Särskilt i början var det en riktig ström av människor med gulblåa kassar som rörde sig över gården. Häftigt. Och det häftigaste av allt: Jag har upptäckt en ny liten stig som går från Lidls parkering, in här...
och vidare....
ned hit till villaområdet i tidigare inlägg omnämnt som det tredje O:et
Den här lilla stigen gör mig glad. Jag använder den rätt ofta nuförtiden.
Här är en grej jag har tänkt på angående icke-platser. Mitt emot mitt hus, över stora vägen, låg en icke-plats kan man nog säga. Det var ett gammalt värmeverk som låg där. Gick man bakom det kunde man ta en stig upp på berget och grilla korv med vacker utsikt över Göteborg.
Lidl såg en chans att ladda platsen med ny innebörd. En hel sommar höll de på och sprängde och sprängde för att få bort berget och smälla upp en av sina grå lådor och en rejäl parkering så att vi som bor här skall kunna handla billig mat på vägen hem.
Här är det fina och intressanta med den här historien: Lidl har verkligen ändrat vårt sätt att röra på oss. Jag kan inte längre ta stigen upp på berget, utan får ta andra stigar, längre bort, till andra delar av berget. Min gård har blivit mer "trafikerad" eftersom människor korsar den för att ta sig till Lidl istället för torget dessa dagar. Särskilt i början var det en riktig ström av människor med gulblåa kassar som rörde sig över gården. Häftigt. Och det häftigaste av allt: Jag har upptäckt en ny liten stig som går från Lidls parkering, in här...
och vidare....
ned hit till villaområdet i tidigare inlägg omnämnt som det tredje O:et
Den här lilla stigen gör mig glad. Jag använder den rätt ofta nuförtiden.
fredag 24 september 2010
Biskopsgårdenfunderingar (fredag 24/9).
Biskopsgården. Biskops. Besken av min frus farbror som bodde här på 80talet och inte trivdes.
Jag trivs, sedan första stund jag flyttade hit. Gillar hur naturen letat sig in mellan husen, hur människor hejar på varandra, torget med bibliotek, café och krog. Gillar färden hit, först genom kommers-skiten som är Gbgs innerstad, över bron och sedan bort bort. Det är svårt att få hit folk, för de påstår att det är långt bort. Tss, det tar bara 20 minuter. Men tur är att det finns många trevliga människor att träffa på plats här också. Och det känns självklart att varje chans jag får att jobba med denna plats.
Jag har den senaste veckan granskat valresultaten här. Ett försök att genom statistiken komma ännu längre in i mitt hem och lära känna mina grannar. Vad röstade Biskopsgårdsbor på? Hur många röstade och hur många lät bli? Skiljde sig partierna i popularitet mellan distrikten inom Biskopsgården?
Svaret på den senare frågan är ja och då tittade jag främst på hur många procent av rösterna SD fick. Det skiljde sig så mycket som 3,28% och 10,45%. Dessutom, när man tittar på kartan, så ligger dessa två "extremer" bland valdistrikten bredvid varandra, skiljs bara åt med en väg. Hur kommer det sig att det är sådan skillnad?
Så idag har jag varit på upptäcksfärd i Biskopsgården. Jag ritade en karta innan, i blått var de två områden där flest (9,61% och 10,45%) röstat på SD och i gult de två områden där SD har minst väljare (3,28% och 3,72%) i hela Biskopsgården. Eftersom jag till slut blivit förkyld med feber och allt fick min upptäcksfärd begränsa sig till det blå området. Att jag valde det blå beror dels på jag har befunnit mig i det gula området ganska mycket innan, dels på att jag var väldigt nyfiken på om det gick att hitta en förklaring på varför man valt att sätta sin lit till SD i så stor utsträckning just där. Vad jag fann gjorde mig kanske inte så mycket klokare, möjligtvis litet paranoid. Här nedanför början en parentes som man kan bestämma sig för om man vill läsa eller inte. Pga feber har jag dåligt omdöme så välj själv att hoppa till sista stycket, eller inte.
(((((((((((((((((((((((((((((((
Det finns nog en anledning till att jag inte varit i de blå områdena så mycket. Som jag skrev har jag gillat Biskopsgården från den stund jag flyttade hit och jag har lagt ner skapligt med tid på att utforska mina närområden. Men trots att jag sett de blå områdena utifrån så gott som dagligen och många gånger kommenterat hur trevliga de ser ut har jag inte tagit mig dit särskilt ofta. Varför?
När jag skriver detta sitter jag på en något reducerad Blogger. Ni minns kanske att jag hade en massa probs vid terminstart? Den enda lösningen jag hittat är att blogga utan plug-ins vilket innebär att jag inte kan ladda upp bilder eller ändra typsitt osv. Det måste såklart lösas, men framtills dess får jag försöka beskriva det jag vill ha sagt med bokstäver.
Så såhär kan man säga att ett snitt av Biskopsgården skulle kunna se ut:
XOIOIOO
Xet till höger är skogen, Svarte Mosse, mycket trevligt att besöka och en självklar plats för hundägare, ungdomar och utomhusfolk att ta sig till titt som tätt. Att ta sig dit från mitt hem innebär en promenad i uppförsbacke eftersom det ligger högt upp. Första O:t är bostäder invid skogen som man också får ta sig uppför backen för att nå, men också de bostäder jag själv bor i. Första I:et är Sommarvädersgatan, en lång väg som sträcker sig genom hela Biskopsgården och som den mesta biltrafiken går på (se blogginlägg från i Maj). Andra O:et är bostäderna som ligger på andra sidan Sommarvädersgatan från skogen sett. Det andra I:et är en "bergkam" som skär av våra bostadsområden från ett villaområde -det tredje O:et och ett till hyresrättområde -det fjärde O:et.
Såhär: När jag har rört mig i Biskopsgården har jag oftast rört mig i det första O:et, någon gång ibland i det andra O:et, sällan i det tredje O:et och så gott som aldrig i det fjärde O:et. Det är svårt att ta sig dit, jag har heller inte riktigt förstått varför jag skulle vilja dit -det har i mitt huvud bara varit km på km av villor och inte särskilt intressanta "snyggaste trädgården"tävlingar. Det har helt enkelt känts som att vi av den politiska agendan och stadsplanerarna blivit separerade och att det skulle vara svårt och kanske även meningslöst att gå emot de planerna. Först i våras (!!!) insåg jag att det fanns en väg som ledde till tredje O:et bakom ett av de enorma hyreshusen och att det låg värsta fina parken där med nästan lika fin natur som skogen X.
Hur som helst: De blå områdena, vi kan kalla dem Blå1 och Blå2, ligger i det fjärde (i en del jag aldrig besökt) och andra (i en del jag bara varit någon enstaka gång) O:et. Vad jag såg på min promenix var slutna områden, inhängnader, hyreshus som bildar innergårdar där mångder av vackra blommor växer och lekparkerna är färgglada, dolda strövområden och god grannsämja. Spontant svårt att tänka mig vad dessa människor skulle ha att klaga på, om det nu är som man säger att SD är ett missnöjesparti.
Och nu till det mystiska: Fatta det här! I gbg finns ju tre kommunala bostadsbolag, eller hur? Poseidon, Bostadsbolaget och Familjebostäder. Efter att ha kollat runt på byggnaderna i blå1 och blå2 ser jag att nästan alla hyresfastigheter jag passerar tillhör Poseidon. Och jag vet att nästan alla hyreshusen i gul1 och gul2 tillhör Bostadsbolaget för jag har fått lägenhetserbjudanden både här och där i de områdena (och där är inte gårdarna lika blomstrande kan jag säga). En parentes kanske, men jag vet inte om jag skall få fördomar om Poseidon eller folket som bor hos Poseidon? Om ni har något förslag på hur detta kan tolkas så får ni gärna dela med er.
))))))))))))))))))))))))))))
Dagens promenad alltså. Jag blev ledsen över att se att de som bor så fint röstar så fult. Jag har som sagt länge tyckt att det ser ut som trevliga områden som man vill bo i men nu har jag ändrat mig, tråkgrannar. Parken skall jag dock fortsätta gå i. Jag är också ledsen att jag inte kunnat gå i de gula områdena än. Det får bli snart, när febern är borta och jag kan bestiga backarna för att ta mig dit.
Och det MÅSTE ju gå att blogga som vanligt snart också, åtminstonde så att bilder kan läggas upp. Jag har surfat runt och letat lösningar. Blogger öppnas men dirigerar om till googleanalytics (sedan när fick de veto över internet?) och hänger sig där. Tips på hur man motverkar detta mottages med stor tacksamhet.
Jag trivs, sedan första stund jag flyttade hit. Gillar hur naturen letat sig in mellan husen, hur människor hejar på varandra, torget med bibliotek, café och krog. Gillar färden hit, först genom kommers-skiten som är Gbgs innerstad, över bron och sedan bort bort. Det är svårt att få hit folk, för de påstår att det är långt bort. Tss, det tar bara 20 minuter. Men tur är att det finns många trevliga människor att träffa på plats här också. Och det känns självklart att varje chans jag får att jobba med denna plats.
Jag har den senaste veckan granskat valresultaten här. Ett försök att genom statistiken komma ännu längre in i mitt hem och lära känna mina grannar. Vad röstade Biskopsgårdsbor på? Hur många röstade och hur många lät bli? Skiljde sig partierna i popularitet mellan distrikten inom Biskopsgården?
Svaret på den senare frågan är ja och då tittade jag främst på hur många procent av rösterna SD fick. Det skiljde sig så mycket som 3,28% och 10,45%. Dessutom, när man tittar på kartan, så ligger dessa två "extremer" bland valdistrikten bredvid varandra, skiljs bara åt med en väg. Hur kommer det sig att det är sådan skillnad?
Så idag har jag varit på upptäcksfärd i Biskopsgården. Jag ritade en karta innan, i blått var de två områden där flest (9,61% och 10,45%) röstat på SD och i gult de två områden där SD har minst väljare (3,28% och 3,72%) i hela Biskopsgården. Eftersom jag till slut blivit förkyld med feber och allt fick min upptäcksfärd begränsa sig till det blå området. Att jag valde det blå beror dels på jag har befunnit mig i det gula området ganska mycket innan, dels på att jag var väldigt nyfiken på om det gick att hitta en förklaring på varför man valt att sätta sin lit till SD i så stor utsträckning just där. Vad jag fann gjorde mig kanske inte så mycket klokare, möjligtvis litet paranoid. Här nedanför början en parentes som man kan bestämma sig för om man vill läsa eller inte. Pga feber har jag dåligt omdöme så välj själv att hoppa till sista stycket, eller inte.
(((((((((((((((((((((((((((((((
Det finns nog en anledning till att jag inte varit i de blå områdena så mycket. Som jag skrev har jag gillat Biskopsgården från den stund jag flyttade hit och jag har lagt ner skapligt med tid på att utforska mina närområden. Men trots att jag sett de blå områdena utifrån så gott som dagligen och många gånger kommenterat hur trevliga de ser ut har jag inte tagit mig dit särskilt ofta. Varför?
När jag skriver detta sitter jag på en något reducerad Blogger. Ni minns kanske att jag hade en massa probs vid terminstart? Den enda lösningen jag hittat är att blogga utan plug-ins vilket innebär att jag inte kan ladda upp bilder eller ändra typsitt osv. Det måste såklart lösas, men framtills dess får jag försöka beskriva det jag vill ha sagt med bokstäver.
Så såhär kan man säga att ett snitt av Biskopsgården skulle kunna se ut:
XOIOIOO
Xet till höger är skogen, Svarte Mosse, mycket trevligt att besöka och en självklar plats för hundägare, ungdomar och utomhusfolk att ta sig till titt som tätt. Att ta sig dit från mitt hem innebär en promenad i uppförsbacke eftersom det ligger högt upp. Första O:t är bostäder invid skogen som man också får ta sig uppför backen för att nå, men också de bostäder jag själv bor i. Första I:et är Sommarvädersgatan, en lång väg som sträcker sig genom hela Biskopsgården och som den mesta biltrafiken går på (se blogginlägg från i Maj). Andra O:et är bostäderna som ligger på andra sidan Sommarvädersgatan från skogen sett. Det andra I:et är en "bergkam" som skär av våra bostadsområden från ett villaområde -det tredje O:et och ett till hyresrättområde -det fjärde O:et.
Såhär: När jag har rört mig i Biskopsgården har jag oftast rört mig i det första O:et, någon gång ibland i det andra O:et, sällan i det tredje O:et och så gott som aldrig i det fjärde O:et. Det är svårt att ta sig dit, jag har heller inte riktigt förstått varför jag skulle vilja dit -det har i mitt huvud bara varit km på km av villor och inte särskilt intressanta "snyggaste trädgården"tävlingar. Det har helt enkelt känts som att vi av den politiska agendan och stadsplanerarna blivit separerade och att det skulle vara svårt och kanske även meningslöst att gå emot de planerna. Först i våras (!!!) insåg jag att det fanns en väg som ledde till tredje O:et bakom ett av de enorma hyreshusen och att det låg värsta fina parken där med nästan lika fin natur som skogen X.
Hur som helst: De blå områdena, vi kan kalla dem Blå1 och Blå2, ligger i det fjärde (i en del jag aldrig besökt) och andra (i en del jag bara varit någon enstaka gång) O:et. Vad jag såg på min promenix var slutna områden, inhängnader, hyreshus som bildar innergårdar där mångder av vackra blommor växer och lekparkerna är färgglada, dolda strövområden och god grannsämja. Spontant svårt att tänka mig vad dessa människor skulle ha att klaga på, om det nu är som man säger att SD är ett missnöjesparti.
Och nu till det mystiska: Fatta det här! I gbg finns ju tre kommunala bostadsbolag, eller hur? Poseidon, Bostadsbolaget och Familjebostäder. Efter att ha kollat runt på byggnaderna i blå1 och blå2 ser jag att nästan alla hyresfastigheter jag passerar tillhör Poseidon. Och jag vet att nästan alla hyreshusen i gul1 och gul2 tillhör Bostadsbolaget för jag har fått lägenhetserbjudanden både här och där i de områdena (och där är inte gårdarna lika blomstrande kan jag säga). En parentes kanske, men jag vet inte om jag skall få fördomar om Poseidon eller folket som bor hos Poseidon? Om ni har något förslag på hur detta kan tolkas så får ni gärna dela med er.
))))))))))))))))))))))))))))
Dagens promenad alltså. Jag blev ledsen över att se att de som bor så fint röstar så fult. Jag har som sagt länge tyckt att det ser ut som trevliga områden som man vill bo i men nu har jag ändrat mig, tråkgrannar. Parken skall jag dock fortsätta gå i. Jag är också ledsen att jag inte kunnat gå i de gula områdena än. Det får bli snart, när febern är borta och jag kan bestiga backarna för att ta mig dit.
Och det MÅSTE ju gå att blogga som vanligt snart också, åtminstonde så att bilder kan läggas upp. Jag har surfat runt och letat lösningar. Blogger öppnas men dirigerar om till googleanalytics (sedan när fick de veto över internet?) och hänger sig där. Tips på hur man motverkar detta mottages med stor tacksamhet.
torsdag 2 september 2010
Sista nyheten!
Nehepp, får publicera sista bilden på portfolion också. Längst ned. Hoppas min blogger skärper sig inför resten av terminen. Godnatt vänner!
Nummer tre
Sista hetstryckningen inför utställningen. Men ingen plats på bordet kvar.
Ni får se bilderna på min portfolio igen, för den jäkla blogger vill inte lägga upp dem. Morr.
Ni får se bilderna på min portfolio igen, för den jäkla blogger vill inte lägga upp dem. Morr.
onsdag 1 september 2010
Marathon 1
Mina Han
Livshistoria
his toria
his story
min berättelse blir hans berättelse
min hans berättelse
att vara tjej, som man sade då, när jag var nio.
att vara en av de fega
en av de ömtåliga och ängsliga
en av de ytliga och bedragande
en av de som tisslar
en av de som fnissar
de med sina små toppar
de med sina små kjolar
de små små
näpna och svärmande
hysterikorna
vem får plats?
her story blir his story
Männen i mitt liv:
Jag minns inte alla
Jeremy, såklart, nära mitt hjärta
besläktad till yrket med AJ
en av de första
Uppknäppt skjorta, tolv år, susandes genom brukssamhället på min cykel
Bubbie var en sådan där som var idolkär
hon sade hon ville kyssa mig för att jag var så lik
Hennes kajal på mitt bröst
Bröst hår
Allt möjligt och ingenting i vägen.
Min värld liten men AJ får plats.
Efter hennes resa med systern och föräldrarna västerut blir vi tre mexicaner
Bilden finns kvar någonstans
snirkliga mustascher
handen självgott på det stoppade skrevet
sombreros och snett leende hela världen i vår hand
vi förfasades och förtjusades över machons makt
Vi var forskare i identitetens land
Kläder, manér
Sexualiteter Maskuliniteter
Allt gick att iscensätta, allt gick att utforska, sjunga om, vara
Det fanns inga tabun för vi stod utanför skammen
Fast självklart inte
allt tar slut
Skammen ikapp och rättade oss in i högstadieleden
Tiden att vara man var förbi och ersatt
Istället säckiga jeans och dreadlock
skateboard fast det var tråkigt.
OK
OK.
Jag fattar.
Ett par år står de på paus, mina han
att vara kvinna räcker
att vara kvinna är allt
Jag behöver inga män
Hans historia är slut
vägrade berätta min hans berättelse mer
könlösa karaktärer gör entré
min egen kropp stängs ute
allt sker på pappret
mitt drömsamhälle förverkligas i det tysta
pennans rasp mot pappret
tunna linjer ritar
sammanbitet skriver
något annat-
jag är jag är jag är jag?
Men alla hämningar skall brista
och sanningen skall sippra fram
jag släpper in mina han igen
var har ni varit?
Jag behöver er
Jeremy och Jordan
Den tredje brodern på krogen
mustascherna och skägget
breastbinders
Kaptenen
Den ensamme cowboysaren
Lucky Lars.
Jag hittar hoppet i er, leken
jag hittar mig
en annan värld är möjlig
Min livs historia
Mina livs män
våran berättelse
Inte en primär berättelse i mitt liv
men en pågående.
Livshistoria
his toria
his story
min berättelse blir hans berättelse
min hans berättelse
att vara tjej, som man sade då, när jag var nio.
att vara en av de fega
en av de ömtåliga och ängsliga
en av de ytliga och bedragande
en av de som tisslar
en av de som fnissar
de med sina små toppar
de med sina små kjolar
de små små
näpna och svärmande
hysterikorna
vem får plats?
her story blir his story
Männen i mitt liv:
Jag minns inte alla
Jeremy, såklart, nära mitt hjärta
besläktad till yrket med AJ
en av de första
Uppknäppt skjorta, tolv år, susandes genom brukssamhället på min cykel
Bubbie var en sådan där som var idolkär
hon sade hon ville kyssa mig för att jag var så lik
Hennes kajal på mitt bröst
Bröst hår
Allt möjligt och ingenting i vägen.
Min värld liten men AJ får plats.
Efter hennes resa med systern och föräldrarna västerut blir vi tre mexicaner
Bilden finns kvar någonstans
snirkliga mustascher
handen självgott på det stoppade skrevet
sombreros och snett leende hela världen i vår hand
vi förfasades och förtjusades över machons makt
Vi var forskare i identitetens land
Kläder, manér
Sexualiteter Maskuliniteter
Allt gick att iscensätta, allt gick att utforska, sjunga om, vara
Det fanns inga tabun för vi stod utanför skammen
Fast självklart inte
allt tar slut
Skammen ikapp och rättade oss in i högstadieleden
Tiden att vara man var förbi och ersatt
Istället säckiga jeans och dreadlock
skateboard fast det var tråkigt.
OK
OK.
Jag fattar.
Ett par år står de på paus, mina han
att vara kvinna räcker
att vara kvinna är allt
Jag behöver inga män
Hans historia är slut
vägrade berätta min hans berättelse mer
könlösa karaktärer gör entré
min egen kropp stängs ute
allt sker på pappret
mitt drömsamhälle förverkligas i det tysta
pennans rasp mot pappret
tunna linjer ritar
sammanbitet skriver
något annat-
jag är jag är jag är jag?
Men alla hämningar skall brista
och sanningen skall sippra fram
jag släpper in mina han igen
var har ni varit?
Jag behöver er
Jeremy och Jordan
Den tredje brodern på krogen
mustascherna och skägget
breastbinders
Kaptenen
Den ensamme cowboysaren
Lucky Lars.
Jag hittar hoppet i er, leken
jag hittar mig
en annan värld är möjlig
Min livs historia
Mina livs män
våran berättelse
Inte en primär berättelse i mitt liv
men en pågående.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
