Möt upp någon någonstans. Bygg av material som finns runt omkring. Bygg individer (kanske från en alternativ värld?). Fördjupa er litet i figurerna (ex. ge namn, ålder, levnadsvanor, röst, eller vad som helst) så att ni lär känna dem.
Rita av dem, låt dem säga sin mening/uppmana till någonting. De har säkert en vilja att påverka, kanske vill de också ge ett uppdrag? Lägg sedan teckningen i ett brev som ni skickar å individernas vägnar. Det är ni som måste se till att de får sina röster hörda (yttrandefrihet gäller ju). Se sedan till att någon får emotta breven.
Drar iväg till Anette igen nu, för att se vad som hände med vårt påbörjade bygge. Får se om detta uppdrag kan integreras i det...
fredag 17 december 2010
söndag 12 december 2010
Triggar mina tankar:
1. Revolution är inte någonting som händer över en natt, som om man vänder på en pannkaka, det är en process. Det "revolutionära maskineriet" verkar inte genom att börja från en startpunkt, genom en plötslig brytpunkt och till ett slut. Den rör sig över och igenom allt, genom en otyglad och långtvarande mitt, där saker accelererar och tar nya former. (Art as Revolution)
2. Samhällets transformation kan inte ske tyst och diskret. Motstånd kan bli menlöst om det inte kan artikuleras. <--!!! Där det inte manifesteras i sin konfrontativa form kan det inte göra någon större skillnad. (Art as Revolution)
3. I dessa tider ersätter Spektakel innehåll; form höjs till skyarna, mening urvattnas, eller snarare tonar ut; leda tar vid och alla letar efter nästa "extrema" bild eller upplevelse. Etisk eller politisk innebörd är ett minne blott. Eftersom innehåll inte är viktigt gör skillnaden ingen skillnad. (Pocha Nostra 52)
4. Att involvera omgivningen i sin konst och låta andra människor välja hur mycket de vill delta och också låta/tvinga dem ta estetiska, etiska och politiska beslut i medskapandet innebär att de tvingas träna sina medborgerliga muskler och politiska tänkande. (Pocha Nostra 83)
5. Om människan skall kunna se sin roll -eller sitt ansvar -i samhället måste hon också kunna skilja den egocentrerade, individuella och privata personen från den unika, distinkta och offentliga. Processen att bli ett jag (vem) och processen att bli en del av någon mänsklig gemenskap utesluter inte varandra, utan är snarare beroende av varandra. (Berit Larsson, 133)
6. "När människor i ett samhälle kommer till tals i ett publikt samtal, eller i ett utvidgat samtal, upprättar de sig i en gemenskap som agenter, politiska subjekt och medborgare. De deltar i ett åsiktsutbyte med andra människor, och lär sig att delta just genom att delta. Det är min bestämda uppfattning att sådana samtal också kan göra oss mer villiga att tala och lyssna, och att de kan stärka ömsesidigt erkännande och solidaritet." (Berit Larsson, Ett delat rum)
7. "Hannah Arendt menar att den gemensamma världen endast kan existera i en mångfald av perspektiv och att skillnader är föränderliga och flytande. (...)det gemensamma existerar i kraft av mångfalden." (Berit Larsson 147)
2. Samhällets transformation kan inte ske tyst och diskret. Motstånd kan bli menlöst om det inte kan artikuleras. <--!!! Där det inte manifesteras i sin konfrontativa form kan det inte göra någon större skillnad. (Art as Revolution)
3. I dessa tider ersätter Spektakel innehåll; form höjs till skyarna, mening urvattnas, eller snarare tonar ut; leda tar vid och alla letar efter nästa "extrema" bild eller upplevelse. Etisk eller politisk innebörd är ett minne blott. Eftersom innehåll inte är viktigt gör skillnaden ingen skillnad. (Pocha Nostra 52)
4. Att involvera omgivningen i sin konst och låta andra människor välja hur mycket de vill delta och också låta/tvinga dem ta estetiska, etiska och politiska beslut i medskapandet innebär att de tvingas träna sina medborgerliga muskler och politiska tänkande. (Pocha Nostra 83)
5. Om människan skall kunna se sin roll -eller sitt ansvar -i samhället måste hon också kunna skilja den egocentrerade, individuella och privata personen från den unika, distinkta och offentliga. Processen att bli ett jag (vem) och processen att bli en del av någon mänsklig gemenskap utesluter inte varandra, utan är snarare beroende av varandra. (Berit Larsson, 133)
6. "När människor i ett samhälle kommer till tals i ett publikt samtal, eller i ett utvidgat samtal, upprättar de sig i en gemenskap som agenter, politiska subjekt och medborgare. De deltar i ett åsiktsutbyte med andra människor, och lär sig att delta just genom att delta. Det är min bestämda uppfattning att sådana samtal också kan göra oss mer villiga att tala och lyssna, och att de kan stärka ömsesidigt erkännande och solidaritet." (Berit Larsson, Ett delat rum)
7. "Hannah Arendt menar att den gemensamma världen endast kan existera i en mångfald av perspektiv och att skillnader är föränderliga och flytande. (...)det gemensamma existerar i kraft av mångfalden." (Berit Larsson 147)
Vart tog jag vägen?
Det kommer bilder på byggande med både Björn och Sara.
Men det var länge sedan, innan jag hade min tre dagars febertripp. Febern bar mig ut och in i projektet och jag kände mig litet som mitt i tornadon i den där gamla disneyfilmen med orkestern. Efteråt vet jag inte vart jag hamnat. Vad har jag drömt och vad har jag gjort på riktigt? Var var jag och var skall jag fortsätta. Har litet håglöst sysslat med breven jag var så peppad på precis innan febern. De där breven känns liksom gjorda redan. Jag skickade dem till något fantasisamhälle när jag feberdrömde. Synd att jag inte fick några svar därifrån bara...
Styr med andra projekt, känner att jag fortsätter snurra även om "tornadon" slutat. Undrar litet vad det var jag skulle undersöka nu igen?
Jag har vänt mig till teorin litet sedan detta hände. Har läst ur en bok om/av Pocha Nostra och deras egna performance-workshop-pedagogik. Mycket intressant. Har också läst en del i en bok som heter Art and Revolution. Vilket går mycket knackigt, pga det för mig svåra språket. Jag läser litet och skriver ned en översättning, läser litet till, skriver litet till. Osv.
Nu då? Jag är i stort behov av veckans workshops, diskussion och HANDLEDNING. Fick litet handledning av Björn förra veckan, vilket var bra. Men måste besvara mig frågor: Vad håller jag på med? När skall jag sluta med det jag håller på med och börja göra någonting annat? <--framför allt den. Och Hur skapar jag en "slutprodukt" (som går att presentera och bedöma) för min egna process när jag inte jobbat själv i detta projekt? (Samt vad sjutton skall jag skriva om i den där gestaltningsbeskrivningen?)
Men det var länge sedan, innan jag hade min tre dagars febertripp. Febern bar mig ut och in i projektet och jag kände mig litet som mitt i tornadon i den där gamla disneyfilmen med orkestern. Efteråt vet jag inte vart jag hamnat. Vad har jag drömt och vad har jag gjort på riktigt? Var var jag och var skall jag fortsätta. Har litet håglöst sysslat med breven jag var så peppad på precis innan febern. De där breven känns liksom gjorda redan. Jag skickade dem till något fantasisamhälle när jag feberdrömde. Synd att jag inte fick några svar därifrån bara...
Styr med andra projekt, känner att jag fortsätter snurra även om "tornadon" slutat. Undrar litet vad det var jag skulle undersöka nu igen?
Jag har vänt mig till teorin litet sedan detta hände. Har läst ur en bok om/av Pocha Nostra och deras egna performance-workshop-pedagogik. Mycket intressant. Har också läst en del i en bok som heter Art and Revolution. Vilket går mycket knackigt, pga det för mig svåra språket. Jag läser litet och skriver ned en översättning, läser litet till, skriver litet till. Osv.
Nu då? Jag är i stort behov av veckans workshops, diskussion och HANDLEDNING. Fick litet handledning av Björn förra veckan, vilket var bra. Men måste besvara mig frågor: Vad håller jag på med? När skall jag sluta med det jag håller på med och börja göra någonting annat? <--framför allt den. Och Hur skapar jag en "slutprodukt" (som går att presentera och bedöma) för min egna process när jag inte jobbat själv i detta projekt? (Samt vad sjutton skall jag skriva om i den där gestaltningsbeskrivningen?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
