Triggar mina tankar:

1. Revolution är inte någonting som händer över en natt, som om man vänder på en pannkaka, det är en process. Det "revolutionära maskineriet" verkar inte genom att börja från en startpunkt, genom en plötslig brytpunkt och till ett slut. Den rör sig över och igenom allt, genom en otyglad och långtvarande mitt, där saker accelererar och tar nya former. (Art as Revolution)

2. Samhällets transformation kan inte ske tyst och diskret. Motstånd kan bli menlöst om det inte kan artikuleras. <--!!! Där det inte manifesteras i sin konfrontativa form kan det inte göra någon större skillnad. (Art as Revolution)


3. I dessa tider ersätter Spektakel innehåll; form höjs till skyarna, mening urvattnas, eller snarare tonar ut; leda tar vid och alla letar efter nästa "extrema" bild eller upplevelse. Etisk eller politisk innebörd är ett minne blott. Eftersom innehåll inte är viktigt gör skillnaden ingen skillnad. (Pocha Nostra 52)

4. Att involvera omgivningen i sin konst och låta andra människor välja hur mycket de vill delta och också låta/tvinga dem ta estetiska, etiska och politiska beslut i medskapandet innebär att de tvingas träna sina medborgerliga muskler och politiska tänkande. (Pocha Nostra 83)

5. Om människan skall kunna se sin roll -eller sitt ansvar -i samhället måste hon också kunna skilja den egocentrerade, individuella och privata personen från den unika, distinkta och offentliga. Processen att bli ett jag (vem) och processen att bli en del av någon mänsklig gemenskap utesluter inte varandra, utan är snarare beroende av varandra. (Berit Larsson, 133)

6. "När människor i ett samhälle kommer till tals i ett publikt samtal, eller i ett utvidgat samtal, upprättar de sig i en gemenskap som agenter, politiska subjekt och medborgare. De deltar i ett åsiktsutbyte med andra människor, och lär sig att delta just genom att delta. Det är min bestämda uppfattning att sådana samtal också kan göra oss mer villiga att tala och lyssna, och att de kan stärka ömsesidigt erkännande och solidaritet." (Berit Larsson, Ett delat rum)

7. "Hannah Arendt menar att den gemensamma världen endast kan existera i en mångfald av perspektiv och att skillnader är föränderliga och flytande. (...)det gemensamma existerar i kraft av mångfalden." (Berit Larsson 147)