Igår läste jag i min bok om konsten och revolutionen om hur de stora demonstrationerna och sociala forumen som duggade som tätast under 2000talets början spelat ut sin roll. Och att de inte bidrog med så mycket till revolutionen, utan snarare likriktade rörelsen, skapade ytliga konflikter och verkade religiöst snarare än politiskt. Det lät jäkligt trist. Allra tristast var det påståendet att 2000talets sociala och politiska rörelser saknar självkritik och arbetar i samma hierarkiska former som de makter de motarbetar. Dessutom var dessa former av samarbeten inte längre möjliga att genomföra på grund av ökat polisvåld. Suck.
Jag och Matilda började diskutera vad vi uppfattat som positivt med rörelsen. Jag började tänka på den sortens förhandlingar som kändes vanligare då än nu (några få år senare). En typ av förhandling som jag känner som "påverkanstorg". På Attac's svenska sidan står att läsa:
"Årsmötet öppnas på traditionellt vis med öppningsceremoni och formalia. Därefter presenteras kort de punkter som årsmötet ska fatta beslut om. Varje punkt som presenteras blir sedan en station på torget och får en egen geografisk yta. Dessa ytor kan ligga i samma lokal eller vara utspridda i olika rum. Vid varje punkt finns sedan en ansvarig diskussionsunderlättare vars uppgift är att lyssna, samordna och utveckla diskussionerna. Underlättaren ser till att alla förslag, motförslag och kommentarer skrivs ned på lappar som sätts upp på torget så att alla som går runt till de olika punkterna kan ta del av vad tidigare medlemmar sagt och argumenterat för. Underlättaren ska också, om möjligt, se till att jämka förslag som är snarlika eller försöka bena ut olikheterna i de förslag som läggs. Det är viktigt att varje medlem antingen muntligen eller via lapparna kan följa hur diskussionen har förts av de som tidigare befunnit sig på stationen.
Påverkanstorget brukar vara öppet ett par timmar och under den tiden kan medlemmarna gå runt till de olika stationerna och stanna till vid just de punkter som de själva tycker är viktigast och intressantast. Man väljer alltså helt och hållet själv hur mycket tid man vill spendera på påverkanstorget och vilka frågor man vill diskutera mer än andra."
När jag idag tänker på saken mer, ser jag att denna form att bedriva förhandlingar på påverkat mig mycket. Vetskapen om att man kunde fatta beslut på detta sätt. Att man kan ta ett färdig förslag och i en dynamisk, platt process, förändra det.
Nu tänker jag mig ett liknande sätt att arbeta med bild. Inspirerad av 2000talets rörelser och en bildlektion från HDK där vi turades om att teckna av ett stilleben på samma papper. Är det möjligt att genomföra? Kan jag skapa lämpliga ingångar? Kan jag få fatt på människor som är villiga att försöka innan tiden för detta projekt tagit slut?
Känns i alla fall spännande att pröva, så jag tror jag gör det istället för att fortsätta mitt byggande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar