avrundning fortsättning

Jaha, då var vi "klara" med den här kursen. Vi har arbetat oss genom övergången mellan gröna löv och inga löv. Vad hände, tiden gick så fort? Om jag får ångra någonting med omständigheterna så ångrar jag självklart att jag var sjuk så mycket. Det har verkligen tunnat ut min process, dels för att oron och tröttheten gjort det svårt att jobba och dels för att jag missat handledningar och handledningar/diskussioner är väldigt väldigt viktiga för mig.

Med det sagt vill jag försöka fokusera på det som verkligen skedde.

1. Mer nöjd är jag över konceptet att vi skulle ta oss ut i det offentliga rummet. Samtidigt skulle vi jobba mycket idé-baserat och inne i våra huvuden och fick möjlighet att göra precis vad som helst med vårt kollektiva utrymme. Det var ett roligt och stärkande sätt att jobba på.

I min egen process är jag nöjd med att jag tog den här skiten med valet och jobbade vidare med den på en gång. Det hade jag nog behövt göra oavsett detta projekt, men förmodligen hade det inte blivit någon gestaltning av det. När man kan göra någonting på heltid blir det lättare att ta det på allvar.

Jag är också nöjd över att ha prövat den metod jag använde, att utgå från röstområden och kartor och analyser först och sedan gå ut i verkligheten. Huruvida detta var en metod för mig eller inte är jag dock inte säker på.

2. Mindre nöjd är jag över redovisningen. Jag borde ha gett planeringen av den mer tid -minst en hel vecka, så jag hade kunnat spåna vidare på min tankekarta och verkligen göra någonting. Jag borde ha tagit er till min plats och berättat sagan för er. Eller nästan vad som helst hade varit bättre än det jag gjorde nu.

Det känns också tråkigt att detta projekt försigick i mitt huvud i så stor utsträckning. Jag tänkte och kände väldigt mycket, kanske för mycket, i proportion till vad jag verkligen manifesterade. Detta hade ju såklart att göra med att jag var sjuk och inte kunde göra så mycket mer än ligga och fundera under en period av detta projekt. Men ändå: Det ringer varningsklockor i mitt huvud.

Jag har fått kämpa emot detta analyserande så mycket tidigare. Samtidigt som jag vet att tankar kring det jag gör är väldigt viktigt för mig. Men det är förrädiskt lätt att lägga krokben för sig själv, förekomma sitt skapande med tankar och "tänka efter före" som vi pratade om vid terminens början. För mig tror jag grupphandledningarna är ett verktyg mot - och en befrielse från detta och kanske är det därför jag känt att jag varit på gränsen i detta projekt (jag kunde inte vara med på vissa handledningar).

3. En fortsättning?

Jag känner mig glad över den här kursen, jag tror att jag har ytterligare närmat mig någonting viktigt som berör det som min förra gestaltning på den här utbildningen också handlade om. Vad man med ord skall kalla det där viktiga är jag inte helt hundra på. I mina tankekartor kallar jag det för tillfället "Rörelse", men jag menar inte någonting rastlöst och otåligt med det, utan det handlar mer om att skapa någonting. Och om det kollektiva, som kan vara allt.

Jag har sett rörelsen runtomkring mig men jag vill träna mig ännu mer på att hitta/upptäcka den. Jag har funderat över hur man kan underlätta för den och vill förstå det bättre också. Och nu, eftersom detta kretsande kring "rörelsen" som idé gör att jag mer och mer bildar något slags teori vill jag förstå hur jag skall kunna förhålla mig till det.

Kan jag ta mig rätten att tydligt definiera vad "rörelsen" är för någonting, hävda att detta är viktigt för kollektivet, söka sätt att uppmuntra rörelsen och SAMTIDIGT befinna mig i någonting som är för fler än mig?

Jag känner ett obehag inför teoribildning och dogmer i detta sammanhang. Jag vill ju inte skapa någon slags religion. Allt jag har att utgå ifrån är mina egna upplevelser och min tolkning av andras erfarenheter. Kan jag bestämma vad som är ett kollektivt behov ändå? Alltså, klart jag kan, men kan jag samtidigt befinna mig i den kollektiva världen? Eller har jag begränsat mig till en idealvärld i mitt eget huvud då? Detta kommer förmodligen vara frågor som följer mig i de situationer där jag skall agera lärare också.

Någonting som skulle kunna vara en ingång i nästa projekt är alltså dels hur jag skall jobba med ide vs manifestation (kanske kan jag närma mig ett arbetssätt som inte innebär att jag är rädd för att tänka?), dels hur jag kan jobba med rörelsen samt hur jag skall förhålla mig till dess allmängiltighet eller inte. Men nu ser jag att det är väldigt teoretiska ingångar. Vi får se....