Bygge 2

I väntan på bussen mot Björn...



...och när bussen rullade ut upptäckte jag att man kan se husen vid Väderbiten från Eketrägatan!



Jag skippade det där med tre tankar när jag åkte till Björn. Tänkte att det intellektuella nog skulle pressa sig in ändå, vare sig vi ville det eller inte. Björn och jag gav oss på hans bokhylla med en mängd litteratur, film, spelmarker och annat smått och gott (bland annat fick en liten plastfigur föreställande Freud vara med i bygget).



Vi byggde utan att ställa några frågor om vad vi byggde eller diskutera vad det skulle bli innan, vi "bara gjorde". Medan vi byggde pratade vi om universitetet, vad vi pluggat och hur det påverkat oss att befinna oss i den miljön, leva vs läsa, buddhism, mardrömmar med mera. Det jag fick ned i min bok från samtalen var:

Intellektet, universitetet ->frigöra sig. Kritiskt till en viss gräns, men låsande också. Förförande i att vara ett utlopp för kritiska tankar. Hur skall man förhålla sig till det teoretiska? Prestigeladdat med böcker. Rakheten med texten. Är bilden mer öppen? Vill vi hitta öppenheten men behöver öppenheten? Buddhismen säger: Att läsa kanske inte ger så mycket insikt. Att frigöra sig från ett formaliserande intellekt. Är individen en myt? Släppa taget genom att leva det, inte läsa det. Direktheten i bilden som inte går att bryta ned innan man blir påverkad. Seendet = viktigt för kunskap. Är bilden mer öppen? har bilden en förmåga att öppna tanken och jaget, eller är det också en del av "överbyggnaden"? Det finns en verklighet att förhålla sig till som är befriad från "måsten", attityder m.m. Finns saker man lägger på det förutsätningslösa mötet med verkligheten. Tolkar med detta, men kan stå i vägen = överbyggnaden. Lättare att hitta barn utan dessa förväntningar på vad de skall vara, till skillnad från andra människor. Skeppet som överbyggnaden som är på väg bort? En Anti-Noaks Ark. Vad händer när skeppet seglat bort? Revolutionen kommer? Att slippa hålla på med böcker. Eller ha det på ett mer OK avstånd?



Plötsligt var vi klara och jag tyckte det kändes som om vi byggt ett skepp av alla böcker och referenser som nu skulle segla iväg på någon flod ut ur våra medvetanden. Freud, alla böcker om dammiga filosofer och till och med Marx fick fara sin kos.



När ljusen tändes uppstod, precis som i bygget med Evelina, en nästan rituell känsla. Påminde mig om någon avskedsritual till döda jag sett på tv någon gång. Kanske handlade det om en ritual ur verkligheten, kanske var det i ett avsnitt av Xena. Får kolla upp det där.





Överst på en hög spelmarker stod Buddha och såg ut som om hen hejade på oss.