Tankepaus

Jag funderar över visuell kultur. Är visuell kultur lätt pacificerande? Att skapa rörelse -kan det liknas vid att sätta igång någonting?

Jag har under flera projekt här på HDK försökt sätta igång saker. Tänker på min motivation att göra det i våras, när jag gjorde den filmen. Jag är på samma punkt nu -hur kan man uppmana till någonting genom någonting som skall betraktas.



Är betraktande alltid aktivt? Leder betraktandet alltid till en rörelse? Leder intryck automatiskt till uttryck?

Jag har använt mina ord för att uppmana människor i min omgivning att starta någonting tillsammans med mig. Vi har dansat, byggt, diskuterat med mera. Det har vart jätteroligt och stärkande. Min fundering nu är -kan detta vara möjligt utan mina muntliga "initiativ" i samarbetet?

Också/alltså: Kan bildeleven förstå bilder genom att själv göra bilder? Kan jag inleda samarbeten visuellt och inte verbalt? Där allt, inte bara slutprodukten är visuellt?

Kan en bild inte bara uppmana till rörelse, utan kräva det?