Klockan två märker Anette och jag att vi har pratat bort all tid vi hade tillsammans utom en dryg halvtimma. Tiden försvann. Anette börjar rota i en stor hög av grejer hon har i en hylla i rummet. -Vi tar de här grejerna; de använder jag aldrig, säger hon. Och så bygger vi här så kan det stå kvar och vi fortsätter bygga en annan dag.
Så så får det bli. Ett utdraget bygge, det skall bli spännande. Anette och jag byggandes även i tiden. Saknas det någon timma får vi bygga oss en ny.
Medan och innan vi byggde pratade vi bland annat om bostäder, att flytta och om Aung San Suu Kyi. Anette hade tre tankar till mig: Uttrycket "Universum tycker om mig". Fredsaktivisten i Burma (se ovan) som kom ut ur 20 års husarrest -vältränad och påläst. När man dör skall livet fladdra förbi för ens ögon, men när man gör slut med någon fladdrar framtiden som aldrig blev av förbi ens ögon. Jag hade med mig någonting från mitt förra bygge: Tänk om det inte finns några individer? Frasen: The solution lies in the singularity of we. Och utifrån den frasen en omtolkning av uttrycket "There can be only one" från filmen Highlander.
Vi byggde av en gammal vattenkokare, presenter Anettes mamma skickat, en termos, en dagbok, en kotte och en del annat och där står det än i Anettes hem. Hoppas att vi kan fortsätta bygga snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar